Passion?   Vad är det?  Om man slår upp det på wiki så kan det betyda stark förkärlek till någonting, till exempel att man har passion för ett ändamål, en sak, en person, en förändring eller en åsikt.

Enligt den kristna tron så handlar det om en kärlek så stark att den till slut leder till lidelse och död. Så som Tristan och Isolde, eller Romeo och Julia.

Men vad betyder passion i dagens moderna samhälle?   har vi tid för det?  tar vi oss tid till det? eller är det ett bortglömt ord som påminner oss när vi kollar en blödig film?

Lever passionen i köttet?  Är passion ett one night stand efter en nattklubb i Paris?  Är det en hastig kyss i ett ljumt sommarregn?  är det känslan av en tajt kropp och ett underbart sex som följer?

Eller är passion kittet som hållit två personer gifta i 40 år?

Jag tror att passion är ett begrepp som inte infinner sig så ofta i dagens förhållande. När man träffar någon så är allt spännande, man planerar saker, startar gemensamma intressen, man ser olikheterna som något kryddigt och nytt.

Men allt eftersom tiden går så är det inte så lätt att leva upp till allt det man sa.

Man har olika syn på saker, olika sätt att prioritera, tröttheten efter vardagen kör över alla de intressen man en gång värdesatt.

Jag tror att i vissa om inte de flesta förhållande kör man på som i en rutin. Man har ändå sin lilla "säkerhet" och slipper känna sig ensam i en allt större värld.

Var det passion?  eller var det rädslan över att bli ensam som höll dem ihop i 40 år?

Många har frågat mig varför jag inte vill flytta ihop med min partner permanent.  Tja!  jag är starkt troende att vardagen kan sabba vilken passion som helst. Även om båda har lyckats klara sig själva många år innan så är helt plötsligt sättet hon/han dammsuger inte bra längre, disken som man knappt märkte förr är plötsligt en irriterad diskussion, kläder på golvet, röklukt, olika intressen.  Jag tror att för att passion ska överleva måste man värna om den man är, och få bli stöttad i det.

För mig handlar det inte om familj, barn, uppoffranden och rutin. Jag tror mer på att skapa sin egen unika grund, att känna personlig frihet och kunna ge det till sin partner. Att lyfta fram "det här är jag, vill du följa med"

Sen måste man ibland stanna upp och verligen se på sin partner, ställa sig frågan "är det här någon som är utvecklingsbar?"   eller kommer hon/han inte längre?    och här handlar det inte om att duga som man är,  utan om man kan upptäcka fler delar av livet tillsammans. 

Jag tror på utveckling, har jag kommit till en punkt i livet där jag är nöjd med min kropp, mitt jobb, mitt hem,  så kan jag alltid sträva efter att få det ännu bättre.

Lyckan är inte ett permanent tillstånd att komma fram till, lyckan ligger i den resa vi gör genom livet

Jag tror det är viktigt att man fortsätter att respektera varandra. Att man tänker på vad man säger och hur man säger saker. En enkel gliring kan tillslut bli något allvarligt om man hör det ofta.

Det är också viktigt att man kan hitta ett gemensamt intresse, hitta en passion i något man gör tillsammans.

Träning tex,  att se varandra i en annan omgivning än i hemmet och pyjamasbyxor

Passion behöver inte handla om en relation,  vissa kan finna vänskapen i en relation och passionen i ett intresse.

Bara för att man är tillsammans med någon så ska det inte betyda att man är låst. Livet går mycket ut på jobb, barn, hus, och räkningar för dem flesta.  Och trots att man själv har valt allt det där, så kan livet tråka ut en. Dagarna blir en repris, en framtid, och ett intetsägande nu.

Passion är inget som tänder sig självt. Den infinner sig inte efter att irritationen har lagt sig.

Passion måste hittas, underhållas och skapas, den måste ibland väljas trots att man är trött, trots att man kanske måste ge sig ut på okänt vatten. I början räckte det kanske att planera saker och se sin partner komma naken ut ur duschen. Men senare måste mer till, för vi är inte skapta för att stå kvar på ett ställe i hjärnan, vi är skapta för utveckling, för förbättring. Dem som inte förstår det är sådana som lever i ett trött liv, i sina trötta kläder, och förmodligen med sin trötta partner.

Kan man hitta spänningen?  låter man varandra utvecklas?  ger man varandra frihet? kan man utvecklas ihop?

Om inte,  så lämna och gå vidare, även om det känns skrämmande.  Du vill inte sitta där 40 år senare när dina bästa år är borta, och du är för trött för att minnas vad du en gång drömde om.

Vad är passion?   det är en upptäckt man måste göra, ett igenkännande, en glimt in i något bättre man kan uppnå, Passion är livet själv.