Man sitter och tittar på en myrkoloni, ser de små myrorna jobba på i sina förutbestämda mönster.

Känner sig lite övermäktig när man tornar sig över de små. Alla fyller sin roll medans avvikelser dödas och äts upp.

Men tänk om någon övermäktig varelse kollar ned på oss?  jag kan lova att han tänker lika.

Vad får oss att gå framåt?  är det måsten? ödet?  instinkt?   eller är det ett mönster?

kordinatorer i våra dna som talar om för oss att gå vänster eller höger.

En kvinna träffar en man som slår henne, hon lyckas bryta sig loss och tre år senare träffar hon en likadan.

En rökare vars båda föräldrar dött i cancer fortsätter ändå sin bana mot samma öde, förmodligen de efterkommande också. En drömmare som längtar bort från sin barndoms håla fortsätter ändå att bo kvar tills den är gift, har barn och jobbar på lokala macken en bit bort. Eller det klassiska, någon vill komma i kanonform men är oförmögen att uppoffra varken kraft eller vilja på det.

Vi tror att vi lever i frihet men det gör vi inte, vi lever efter ett mönster.  Att veta vilket mönster hjälper inte, för vi har inte kraften, viljan eller kanske inte ens förmågan att bryta det.

Men tänk om?    tänk om man skulle "öppna" ögonen precis innan man sätter ciggen i munnen, innan man säger ja vid altaret, innan man bestämmer sig för jobbet på macken, innan man faller in i ledet bland de andra myrorna.

Tänk om man stannar upp och säger "nej",  om man går åt vänster istället för höger som man alltid tar, om man skulle bryta mot livsmönstret och kanske först då....bli sitt sanna jag.

Jag har tänkt mycket på mitt eget liv och mina vägar,  ibland kommer jag kunna bryta mot mönstret och ibland inte.

Men att jag är medveten om min egen svaghet och vad jag kan vinna om jag besegrar den, gör att jag har kommit på god väg.

Än så länge har jag inte träffat någon som bryter sig loss, någon som förstår vad jag menar på djupet och kan ta till sig det.  Allt man får är "ja, jo, visst är det så"  sen återgår dem till sina mönster.

Det tragiska är att oftast så krävs det så små förändringar för att drastiskt förbättra sitt liv.  Vi är vanemänniskor, och vi är det vi gör,   men faktum är att vi är oftast inte benägna att vilja förstå den fria viljan.

Vi sitter alla på tåget och rider det hela vägen mot slutstationen,  med blicken rakt fram.  Men strax innan slutet, så kanske ........ hoppar vi.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Passion?   Vad är det?  Om man slår upp det på wiki så kan det betyda stark förkärlek till någonting, till exempel att man har passion för ett ändamål, en sak, en person, en förändring eller en åsikt.   Enligt den kristna tron så handlar det om e...

Jag har alltid gillat människor som sticker ut, som vågar sticka ut hakan med radikala åsikter, som frångår svenssonmallen och liksom tror på sig själv mer än det utstakade livet andra försöker pracka på en. Greg Plitt hade många sunda åsikter och ...

Så är snart Gävle ett minne blott. En ny karriär och en ny stad väntar där framme. Jag har alltid haft ganska lätt för att hitta boende,  men det är lite av eb utmaning att få allt att falla samman på ett bra sätt.  Om lite över en månad börjar jag...